poetRu*

Du förför mig med dina ögon
Du lockar mig med ditt skratt

Du klär av mig med dina ord
Du får mig helt matt

Vi leker och tumlar bland vita lakan
Våra kroppar blir till en

Vi andas samma luft i samma takt
Som ett romantiskt drama på en imaginär scen

Sakta finner vi våra egna andetag
Långsamt glider vi isär

Ser varann i ögonen
Låt det alltid vara så här

Finns jag på riktigt?
Är jag ett minne?
Vad är det som förmörkar mitt sinne?
Kan jag någonsin hitta ut
ur labyrinten i mitt huvud,
jag skriker Rätt ut!

***************************************

Min hårdvara är nästan konstant
Med sprickor och små gropar

Ibland kan storleken skifta
När klickar av fett jag bortsopar

Jag kan få mig att skina
Kan få mig att le

Med lite färg i mitt nylle
Blir jag skönare att se

Min mjulkvara däremot
förändras konstant

Där kan jag vara allt
får liten Flicka till Tant

Jag kan vara svart
Jag kan lysa som en stjärna

Jag kan vara allvarlig
men leka vill jag gärna

Jag kan vara grund
som en liten vattenpöl

Jag kan vara djup
Jag kan va en riktig knöl

Min hårdvara är nästan konstant
Men det är den jag har

Min mjukvara är schizofren
Men alldeles underbar

När osäkerheten blottar sig
När insidan vränger sig ut och in

När känslan att inte duga
Drar ner min livsgardin

Fast jag vet att jag är orättvis
Så rättfärdigar jag mig

Då ger jag dig dåligt samvete
Då anklagar jag dig

Jag önskar att du fattar
Jag vill att du förstår

Min själ är inte läkt än
Fick djupa sår i många år

Jag vill att du skall inse
Du är den vackraste jag vet

Allt jag vill egentligen
vara din i evighet

Jag kämpar med mitt inre
vill bli vän med min själ

Vill bli så god som du är
Som bara vill Mig väl